Nu vilar vi på hotell Björken, vi fick komma hit istället för att ligga på avdelningen, känns skönt att få koppla bort lite. Hur länge har vi varit här i Umeå egentligen??? Känns som en evighet.
Det händer så mycket jobbigt och konstigt hela tiden,man hinner knappt tänka efter på vadman egentligen ser. Så mycket sorg..Vi satt med V i lekrummet, där lekte samtidigt en liten kille på 5 år, han har leukemi. Hans mamma sitter bredvid och läser en tidning. En kille sitter i rullstol och har inget hår, han är svullen av cortison..längre ner i korridoren surfar en tjej på nätet, hon har lite hår kvar på huvudet som hon samlat i en tofs. Det är så mycket känslor hela tiden. Och så vi med våran lille V.
Vi kommer att skänka pengar till Barncancerfonden, dom gör otroligt mycket gott för dessa barn.
Klockan 13.30 var det dags för Vilmer att röntgas. Ett akutfall hade kommit in så undersökningen blev lite försenad, men 14.15 blev det hans tur. Vi fick gå in i ett undersökningsrum, svara på lite frågor och sedan lägga ner V på en säng. Han fick ta på sig en vit liten skjorta. Han låg där och log och kikade nyfiket omkring sig, fanns ju massor med spännande färger och knappar runt honom. Sen tog narkossköterska fram en liten mask och jag höll V i handen och klappade honom på kinderna och pratade med honom. Han skrek inte, bara sprattlade och gnydde, men somnade efter några andetag. Att lämna honom där var så onaturligt. Vi ville bara ta med honom, istället fick vi lämna honom där i andras händer och bara gå.
Vi gick till kyrkan och tände ett ljus.
Imorgon vid lunchtid får vi besked.
Så oerhört proffsiga personalen är här. Vi litar på dem fullständigt, vi är i trygga händer det känns verkligen. "Våran" sköterska A, är helt otrolig..Så fin människa.
Nu ligger V och sover, våran älskade lilla solstråle.
Hoppas vi kan få åka hem snart! Vi längtar efter Jullan och Alvin.
Tack alla ni som hört av er och visat omtanke, ni ska veta att det är så skönt att känna att ni tänker på oss!
God natt från oss