Stark som en Oxe!

Och kliver, klättrar, ålar, kryper.. Hela tiden:)

Melvin är snäll, lugn och kramig. Men han har en bestämd blick och vet han vill.
Han är Omöjlig att orka hålla om han börjar åla sig i famnen och vill på golvet.
Han skriker inte, är inte arg, bara bestämd.

Hoppas han håller fast vid dessa sidor, då kommer han långt:)

Om jag bara sträcker på mig når jag blomman:)

Många barn.

När jag var liten sa jag att jag ville ha tio barn, men ingen man..:)
Nu har jag fyra och en man, tack och lov.
Att gå från tre till fyra, det var som att gå från "normalt " till "många". Jag/vi får Ofta reaktioner på våran barnaskara. Det brukar låta såhär:" är Alla dina?"
Ja, svarar jag ju då. Och frågan som följer sen kommer Alltid. Det går några sekunder då han eller hon tänker efter om man törs fråga eller inte, men sen kommer det iallafall:"- Men då måste jag få vara nyfiken och fråga, hur gammal är du.?". Det är Samma visa varenda gång och det är ofta.

Att ha många barn är Jobb. Vi har tre småbarn och en större, men som ändå också kräver sitt och behöver tid av oss.
De flesta dagar, när man är pigg och kry och inget oförutsett händer, flyter det på bra. Jag Vill ha organisation, ordning och reda, rena, hela och välklädda ungar. Ett rent och städat hem, ja, jag vill det, oordning gör mig på dåligt humör, städade barnrum och ordning på kläder. Och för att hinna med alla krav som jag/vi ställer på tillvaron krävs rutiner och organisation. Jag vet, det låter hur tråkigt dom helst, men det är på det sättet vi har ork och det är vårat sätt att " överleva". Barnen lever och dom stökar och Behöver oss väldigt mycket än, då dom är väldigt små ännu. Därför är det bara att jobba på, från det man vaknar till det man somnar, Hela tiden. Ibland, som nu när jag varit förkyld länge, är det Så tungt!:( Man vill bara kasta in handduken och inte orka, men vem ska då orka?

Jag och M ska om några veckor på en weekend i en stad nära. Mamma som känner barnen väl ska vara med dem. Melle ska ju med oss, men han räknas inte:) Att ha med ett barn.. Är ingenting.

Och jag vet att jag kommer sakna dem.
Men det ska bli skönt att få vila lite, jag är glad att vi har mamma som är relativt ung och pigg;)

Många barn är mycket jobb och ofattbart, plågsamt lite sömn.

Men också Kärlek och Glädje.

Jag kryper!...

.... Snart:))!
Han vill och försöker och snart kryper Melvin:)

Utflykt idag..

M jobbade i Älvsbyn idag. Så jag och kidsen tog en tur till Storforsen.
Vi kastade sten i vattnet och fikade:)

Hemma!

Vi tog en tur till Skellefteå. Jag har varit och är fortfarande förkyld och M skulle till Skellefteå och jobba, så vi hängde på för att vila lite. Besök på Leos Lekland och slappande på hotellet har det varit och idag lite shopping:)
M köpte mig fin-fina grejs från The Bodyshop, blev så glad! Bland annat en.. vad heter det.? En grej mot mörka ringar under ögonen:P Hoppas det fungerar:))

Ha en fin fredagkväll!

//H

Aareavaara.

Jag berättade för A och V om min farfar. Vad han hette och vad han gjort och att han trodde på Gud och att han den sista tiden i livet inte hade några ben. Dom fick också se en bild på honom. Självklart blev de väldigt frågvisa om just detta att han inte hade ben.
Det var så länge sen nu.Men när jag av en slump såg bilden på farfar kändes det inte som så länge sedan ändå. Och någon orimlig tanke far förbi- Tänk om han kunde komma tillbaka för en stund? Och farmor " Mommo" som höll samman hela släkten. Tomrummet, jag kan bara tala för mig själv, men tomrummet de lämnade efter sig var så stort. Så mycket försvann med dem. Vi samlades alla i Aareavaara och många var vi:) Roligt var det och många minnen finns därifrån. Men allt det tog slut och släkten ses sällan som då, sällan eller aldrig. Jag saknar dem.
Men egentligen, man ska glädjas åt minnena man har och inte sörja över en tid som var bra, men som aldrig kommer igen.

Ha en fin dag!

Nybesiktigad!

.. "Ett praktexemplar,bättre än såhär blir det inte" säger doktor Rune. Och det tycker inte vi heller såklart:))
Melvin är helt Perfekt med sina nu
9760g 68,8 cm!

Men..

.. Från ett annat perspektiv.. DÅ satt vi med varandra, Det gör vi inte nu..
Alltför sällan, Alltför långt.

Detta med wordfeud..

Jag har Aldrig gillat Alfapet. Det går för långsamt, man ska tääänka och tänka.

Och inte är det särskilt socialt för att vara ett sällskapsspel, tycker iallafall jag. När man väl spelar kan man ju spela Och ha kul, skratta alltså, som i charader, tycker jag då.
Men sen har vi Kära A. Som tycker det är jättekul. Hon sitter och finulerar på ord och hur hon än gör, får hon dit ord som ger henne minst 78 poäng. Och så blir det min tur och jag blir glad när jag får till HUND, 16 poäng, eller nått. Och fort ska det gå:) Så när Kära A bodde hos mig under en tid, blev det en del Alfapet och jag gjorde väl mitt bästa men vann nog inte en enda gång.

Och så nu detta Wordfeud. Det passar Perfekt till min lilla iphone! Den är med mig överallt, jag kan kika in och spela lite nu och då. Väldigt bra nu när jag är förkyld och även ofta ensam på kvällarna. Alfapet har hittat sitt rätta element;)

Man blir väl bättre och lär sig ju mer man spelar.
Snart får jag också 78 poäng på nått litet ord som AJ, vänta bara:)..

Kreativa killar:) I Love!

Middag på..

McDonalds idag.. Ingen orkade laga mat.
Melvin väntar på sin McFeast, som passerar om nån timme:P

Kanske man kan kalla den menyn McBreast.. Höhö.. Jättekul,I know:)

I väntan på pappa..

.. Som är inne på Apple store i Luleå.

Mamma??

Melle är 6 månader. Jag vet att ungar inte pratar då, mina har då inte gjort det. Men nu ett tag har Melvin sagt mamma så tydligt, är det Mamma han säger eller...ljudar han bara bokstäver och så blir det omedvetet mamma? Möjligt att det är så och så har vi tänkt att det är. Men imorse när han vaknade i sin spjälsäng och jag låg bredvid i våran säng säger han -"Mamma!". Det var liksom så tydligt.. Men jag vet inte..? Kanske bara sammanträffanden. Och han säger ju inte det hela tiden bara då och då.

Vaknade tidigt av att min jobbiga visdomstand som är på väg upp värkte som bara den.. Så ont det gör:( Måste eventuellt operera bort den, det är infektion efter infektion i den, usch, vill inte!

Det skulle storma här igår? Stormen uteblev, drog vidare nån annanstans.
Idag är det sol nu på morgonen och ingen snö än, skönt de.

Vi har en helg som inte har så mycket inplanerat så jag ska satsa på att bli frisk.

Ha en fin dag!
//H

Sommar och regn

Sommaren som gick var fantastisk, det har inte undgått någon. Det var inte många dagar det regnade, solen var framme den största delen av sommaren, det vill säga dygnet runt.Att solen aldrig går ner och att det är dagsljus hela dygnet är så självklart, när jag var liten trodde jag det var så överallt. Det är ju det som är sommar, ljuset! En promenad vid midnatt i solsken, det är alldeles tyst och lugnt ute, ingen trafik, allt är bara lugnt.. Det är så vackert och speciellt.
Sommaren som gick var för oss i familjen den stressigaste någonsin på många sätt så tack och lov för att vi iallafall hade tur med vädret;)

Den senaste tiden kan man knappast kalla.. Solig:)? Uj vad det har regnat.. Och klagar man får man höra: " ja, men vi hade ju en sån fin sommar!".
Ja, det hade vi, men jag är inte desto lyckligare av detta ösregn för det.

Så nu önskar jag lite solsken innan snön kommer och tar över..

På bilden är vi i Lycksele djurpark. Det blev årets semestertripp, kort och intensivt, men lyckat på alla sätt och vis. Vilmer visade mig "Opple"-Stampe. En av kaninerna där var väldigt lik våran Stampe som flugit till kaninhimlen. Och den "Opplen" ville Vilmer att vi skulle ta med hem.

Nu ska vi se på film.. Eller jag vet inte.. Jag tror jag går och sover och vaknar förhoppningsvis frisk imorgon!

God natt!!

Smakportioner..

Melvin helammas fortfarande och har bara smakat på mat litegrann. Här smakar han på potatisgratäng av oss, men det såg mer ut som att han smakade på..nått hemskt=) Tyvärr fick jag inte med hans roliga grimaser på bild..

Lillskrutten och jag

Hej och hallå världen!=))

Här är våran lille nykomling sedan senast jag bloggade, för läääänge sedan och nu är det dags igen! Jag har saknat bloggandet, saknat skrivandet och kommit på att det finns fler fördelar med att blogga än att låta bli. Ni alla nära,kära,vänner,gudmödrar/fädrar,släktingar, ute överallt i världen/ Sverige måste ju få följa våra små, för som ni vet, ses vi Alldeles för sällan i våra "upptagna" liv..

Detta är då Melvin i sin gympapose, han är 6 månader nu och en alldeles speciell gåva, en liten överraskning och innerligt älskad. Snäll och go och tjock bebis, som ler till de mesta, stark som en oxe och nyfiken på allt=) Alltid road av sina syskon som inte låter honom få många lugna stunder, men han trivs med det, han skrattar högt och mycket åt deras påhitt.

Sen har vi ju blivit med hus sedan sist. Vi har byggt vårat hus här på Sävastön. Och bilder kommer att komma upp med tiden. Det är enormt roligt att få skapa sitt eget bo, att få göra precis som man vill ha det, för här blir vi kvar, detta är vårat hem och vi trivs mycket bra, med huset och med omgivning vi flyttat till.

Så, nu är jag igång igen.

Ha en fin lördagkväll! Kram på er alla.