Många barn.

När jag var liten sa jag att jag ville ha tio barn, men ingen man..:)
Nu har jag fyra och en man, tack och lov.
Att gå från tre till fyra, det var som att gå från "normalt " till "många". Jag/vi får Ofta reaktioner på våran barnaskara. Det brukar låta såhär:" är Alla dina?"
Ja, svarar jag ju då. Och frågan som följer sen kommer Alltid. Det går några sekunder då han eller hon tänker efter om man törs fråga eller inte, men sen kommer det iallafall:"- Men då måste jag få vara nyfiken och fråga, hur gammal är du.?". Det är Samma visa varenda gång och det är ofta.

Att ha många barn är Jobb. Vi har tre småbarn och en större, men som ändå också kräver sitt och behöver tid av oss.
De flesta dagar, när man är pigg och kry och inget oförutsett händer, flyter det på bra. Jag Vill ha organisation, ordning och reda, rena, hela och välklädda ungar. Ett rent och städat hem, ja, jag vill det, oordning gör mig på dåligt humör, städade barnrum och ordning på kläder. Och för att hinna med alla krav som jag/vi ställer på tillvaron krävs rutiner och organisation. Jag vet, det låter hur tråkigt dom helst, men det är på det sättet vi har ork och det är vårat sätt att " överleva". Barnen lever och dom stökar och Behöver oss väldigt mycket än, då dom är väldigt små ännu. Därför är det bara att jobba på, från det man vaknar till det man somnar, Hela tiden. Ibland, som nu när jag varit förkyld länge, är det Så tungt!:( Man vill bara kasta in handduken och inte orka, men vem ska då orka?

Jag och M ska om några veckor på en weekend i en stad nära. Mamma som känner barnen väl ska vara med dem. Melle ska ju med oss, men han räknas inte:) Att ha med ett barn.. Är ingenting.

Och jag vet att jag kommer sakna dem.
Men det ska bli skönt att få vila lite, jag är glad att vi har mamma som är relativt ung och pigg;)

Många barn är mycket jobb och ofattbart, plågsamt lite sömn.

Men också Kärlek och Glädje.