Jag har varit själv hela hösten, med barnen. M har jobbat borta, dvs även sovit borta. Så, jag och kidsen, kidsen och jag. Träningar, gympa, middag, nattvak, sjukdomar, städ, plock, läxor, frukost, dagis.. Det har varit jag. Och jag är trött. Riktigt trött. Droppen var när Melvin slutade sova på nätterna. Då tog jag slut. Men vad är valet? Fortsätt, även om du är slut. Nu är jobb bytet nära och aldrig har jag räknat ner som nu. Vill gärna ha många barn, men jag vill dela ansvaret med någon och det ska bli fantastiskt att göra det med M igen. Att få tillbaka honom i familjen, detta fungerade en kort period, men Aldrig Mer, Aldrig, Aldrig.
Jag önskar att mamma eller syster bodde närmare:(
Att släppa allt gjorde jag en dag förra veckan, när jag hade feber och helt enkelt inte orkade. Och då märks det verkligen hur mycket man gör hela dagarna. För Oj, vilket plockande det var dagen efter..
Vill resa bort med familjen, på ett Allinclusive i två veckor och bara släppa allt för ett tag. Vore verkligen en energiboost.
Gnälligt ja, men då får det väl vara det då. Det är såhär jag känner just nu, blir väl mer positivt sen när jag känner mig mer positiv .
Ha en bra dag!
Kram H
3 kommentarer:
Kära Heidi, du gör verkligen ett kanonjobb. Förstår att det varit jobbigt för dig, ensam med så många små. Skulle gärna ha gett dig mina veckor i Kambodja ;) Stor kram till dig. Hoppas du snart får känna dig piggare och utvilad igen. Kram kram
/eva
Åhh Eva vad gulligt skrivet:) tack för uppmuntran! Men jag vet att du förtjänar din resa på många sätt , för allt du gör i ditt arbete och för din stora omtanke om dina medmänniskor.
Du har ett stort hjärta!
Kram
Och jag hade verkligen önskat att jag bodde närmare.... <3
Skicka en kommentar