Jullan har sportlov också kommande vecka.
Funderade igår på hur livet ser ut just nu..(ok, deeptalk=) )
Jag är mest Mamma. När jag var liten visste jag vad jag skulle bli, jag skulla bli -Mamma.
Så man kan ju egentligen påstå att jag är mitt uppe i karriären just nu. Just nu är jag mamma 24 timmar om dygnet, till 3 barn, i olika åldrar som kräver olika saker. Det är roligt,underbart ,härligt och fantastiskt. Men också, krävande,jobbigt, sömnlöst och tröttsamt.
Mitt i allt detta att vara mamma är det rätt lätt att tappa sig själv. Just nu känns det kanske lite så. Jag är med mina barn dygnet runt, talar med dom, talar för dom, är på Bvc, skolan ,kör till kompisar, ammar etc..
Vad vill jag göra sen? Hinner nästan inte tänka på det, för det är så mycket att göra hela tiden. Detta är alltså småbarnsåren.
Jag och M brukar fantisera om hur det blir sen, när dom är stora, när vi kan resa och dricka vin, och jag lovar , då längtar vi tillbaka hit, till detta som vi befinner oss i nu, hur skulle det vara utan dem? Undra vad man hade gjort? Jag kan romantisera och tänka att jag säkert hade rest och jobbat med nått superintressant..Men jag hade säkert varit som de flesta andra och önskat mig nån annanstans än precis här och nu. Jag kan emellanåt känna att nä, nu lägger jag mig och och byter inge mer blöjor idag, men så kommer A och ger en puss på kinden bara sådär och då kan jag byta några blöjor till=) Älskade busungar.
Vi har varit så trötta denna vecka, jag har somnat supertidigt, och M också, inte lika tidigt som jag, men väldigt tidigt för att vara han.
Men, nu är det äntligen Fredag och vi är lediga, så skönt!
Trevlig helg! Kram från oss
1 kommentar:
Kära svägerska! Dessa deeptalks till sig själv känner man igen.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen....TIDEN med barn gå så oerhört fort att man aldrig kan förstå det förräns efteråt. De är små o behöver hjälp med ALLT...sen...pooff...så är de större och behöver inte hjälpen...och så ska man som mamma och pappa försöka hänga och med och FÖRSTÅ att ens små ulliga mulliga ungar inte längre varken vill eller behöver vår hjälp.
För varje unge som växer upp så blir det svårare och svårare att förstå.
Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer.
Detta är mitt första år som förälder UTAN två av mina barn. Ibland förväntar de sig att man har en vuxen relation och ibland så kräver de att man ÄR mamma och pappa och FINNS där precis som en mamma o pappa ska vara....och vi föräldrar kan aldrig aldrig ens ana när "det behovet" slår till.
som förälder till stora barn...så står vi lixom på "standby" läge...livet ut. Och så ska vi lixom hitta en nivå/plattform som vi VUXNA utan ständig tillsyn till barnen ska befinna oss på.
Ja du svägerskan...vem sa att att det är lätt att vara förälder? *ler*
jag gillar oxå detta program...Familj Annorlunda...Jag är så tacksam över att jag inte fick trillingar första gången...twins räckte så bra så...och att Emmie var bara en i magen...Jag tycker dessa familjer är hjältar i mina ögon.
Det som fascinerar mig mest...och som är ju sant...det är att man klarar så mycket mer än vad man visste från början.
Skönt att se att ni är på fötterna nu i alla fall. Jag började jobba igen efter lång tids sjukskrivning och jag mår bra...men är trött o somnar fort på kvällarna jag med.
Det är vintern som tar ut sin rätt.
Nästa söndag kommer min Malin hem...pepparkaksmalin! Det ska bli så skönt att ha henne hemma i samma land som vi bor i. Nu får hon bara åka som längst till Elin i Göteborg.
Take care och ha en skön helg. Vi ska åka o bada o så äta middag med Anette och Leif och Jossan och Leo och Lille Ludde!
Kram till alla i familjen från oss i familjen!
annepanne
Skicka en kommentar